Mitt liv som au pair i New York

Att shoppa i New York är som att borsta tänderna hemma i Sverige. Det är en rutin. Man frågar liksom inte; "Har du shoppat något?". Standardrepliken är mer; "Vad har du shoppat idag?". New York har shopping för alla stilar. Från budget till ren lyx. Mina favoritbutiker just nu: Abercrombie, Charlotte Russe, Call it spring och Sephora. Jag betalade extra för övervikt på vägen hit, men för att vara realistisk så blir nog inte flygresan hem till Sverige så värst mycket billigare. Kanske behöver jag beställa ett privatflygplan till min packning.

 

 

I New York ser du så mycket människor, och det är så häftigt att ha känslan av att du kan klä dig hur du vill, prata ett annat språk eller bete dig hur du vill utan att någon tycker du är särskilt konstig. Det mest fachinerande är ändå att New York-bor är så trevliga. Min kontaktlista växer för varje vecka som går och jag kan inte annat än älska gästvänligheten i den amerikanska kulturen. Jag har lärt känna en kvinna här i NY på ett väldigt märkligt sätt, eller i alla fall om vi svenskar skulle tycka till. Min andra vecka hos värdfamiljen träffade jag den kontaktperson som finns till för oss au pairer i området. Efter att jag presenterat mig och berättat att jag kom ifrån Sverige plockade hon upp sin mobiltelefon ur handväskan och ringde till någon. Hon räckte sedan över telefonen till mig. På andra sidan luren svarade en svensk kvinna som hette Carina. Vi pratade en stund och jag berättade bland annat om mitt intresse för hästar. Det visade sig att Carina ägde två hästar och givetvis blev jag inbjuden till hennes hus för en ridtur. Några dagar senare knappade jag in Carinas adress i GPS:en och åkte dit. Väl framme vid huset ropade någon på mig: "Clara, jag är på baksidan, kom hit!". Jag fick låna ridbyxor och ridstövlar av Carina och sedan red vi hennes två arabhästar i paddocken intill huset. Egentligen skulle jag innan ridturen ha signerat ett papper om att jag inte fick stämma Carina om jag skulle ramla av och skada mig, men vi glömde det. Jag tror ändå att Carina kan känna sig lugn. Det där med att stämma och kräva pengar för en olyckshändelse är inte något som vi svenskar är lika ivriga med. Jag hade nog inte ens kommit på tanken. Ser verkligen fram emot fler ridturer hos denna pratglada, originella och mycket trevliga kvinna.
    .      

Nu har jag levt 11 dagar tillsammans med min värdfamilj. Tanken har slagit mig hur lätt det är att vända upp och ner på hela sitt liv, att gå från en trygg och stabil vardag till fullständigt kaos. Ny familj, nytt boende, annat språk, du hittar ingenstans, du känner ingen och du äger typ ingenting. Dessutom har jag matats med nya intryck och saker jag måste lära mig varje dag. Min hjärna går på högvarv och som mitt ena värdbarn brukar säga: "It makes sense". Även om jag fortfarande är en vilsen själ i stora NY så har jag redan hunnit uppleva och erfara saker som gett nya perspektiv och förståelse för USA, och hur amerikaner lever sina liv..