Var sak har sin tid, som min mamma brukar säga.

Min blogg dööör en plågsam död just nu. Den har gjort sitt. Och jag hoppas den dör utan ångest. Du har levererat det du skulle, förgyllt andras dötid och fått mig att uppnå en stor utmaning; spendera tid av mitt liv framför en dator. Jag hatar datorer. Egentligen är datorer ganska bra. Men jag kan ändå inte tycka om dem.
Bloggen, du har också givit mig prestationsångest. Hur ska jag kunna leverera inlägg på inlägg till alla fina människor som kommit med så många positiva kommentarer om hur roligt det är att läsa(?). Tack för den egoboosten gott folk. Även om det ärligt talat fått mig att tvivla och ifrågasätta, vrida och vända vardagen mer än vanligt. Blogga är inte min grej och har aldrig varit. Ni som känner mig, ni vet- Jag är oteknisk. Faktiskt så oteknisk när det gäller datorer och bloggar att min lillasyster fick ge mig en grundkurs i hur man skriver en blogg. Jag är också otroligt rastlös. Inte en bra egenskap när man ska spendera tid stillasittandes framför en datorTill sist, jag är fruktansvärt sämst på att vara uppdaterad inom bloggvärlden. Jag har aldrig följt en blogg och har inte en aning om vilka kändisar eller vilka av mina vänner som bloggar. Förlåt! Jag har helt enkelt för fullt upp med att förgylla min tid med annat. Och överanalysera allt som händer, det hinner jag med ändå. 

Hej då bloggen. 

Med viss sentimentalitet- Nu är du och New York ett minne blott.  

P.S. Mina trogna läsare. Glöm aldrig att ta dina unlike på allvar. D.S