Happy Thanksgiving!
Jaha, då har man för första gången i sitt liv sprungit omkring och sagt Happy Thanksgiving till allt och alla. En ganska mysig högtid då hela USAs befolkning känns extra tillmötesgående och ännu mer pratglada än vanligt. Någon kalkon har jag inte fått i mig, men det gör mig inte så mycket. Paraden i NYC såg jag, nästan. Det var kallt och jävligt. MEN jag var där. Och jag kan därmed meddela att vissa saker är bättre att uppleva från TV-soffan eller i sina egna drömmar. Att befinna sig i NYC under stora högtider är vansinne, men i och för sig en upplevelse i sig. Avspärrade gator, tusentals poliser, några få amerikanare och tiotusentals tokiga turister som skulle döda för att komma närmare själva eventet.
När jag nu ligger i min säng och försöker jobba på ett nytt inlägg njuter jag av två saker. Tystnaden. Att få vara ensam i huset. Samt att mina äventyr är så många att jag inte vet vart jag ska börja. Ska jag berätta om min senaste utekväll, när jag var på Thanksgiving dinner i en flott lägenhet mitt i NYC, eller kanske om när jag lika spontant och galet som alltid vandrade omkring i city med min värdfamilj för att se Thanksgiving parade 2013, eller varför inte om min senaste shoppingrunda..? Och den där exklusiva bar mitzvah festen.. Sen borde jag ju också visa dom där hemma alla häftiga förberedelser inför julen. Och kanske borde jag publicera alla de där tusen bilderna på mig, mina nya och mindre nya vänner när vi turistar, äventyrar, ja helt enkelt gör New York. Min hjärna går på högvarv och jag ler åt alla minnen jag skapar.
Före klockan tre Efter klockan tre
Att köra bil
Det där med ecodriving och miljötänk i övrigt har inte riktigt nåt USA ännu. Det är ganska svårt att förstå att USA kan vara så före när det gäller vissa saker när dom är helt efter när det andra områden, så som bilkörning. Att förstå vitsen med att placera ut STOPskyltar och trafikljus var hundrade meter kommer jag aldrig göra. Alla amerikaner kör automat, för tid för att växla, det finns inte. Dessutom skulle man inte klara av att mixtra med sitt högtalarsystem och ringa alla de där måstesamtalen om man var tvungen att växla också.
Några vardagskvällar i veckan har mitt värdbarn balett och sträckan dit beräknas till 20 min. Men, med trafik tar det en timme. Du kör några meter, stannar för rödljus och väntar på att det ska slå om. Har du inte lagt gasen i botten 0.001 selkunder efter att det slagit om till grönt så har du garanterat ett antal bilar som ligger på tutan bakom dig. Att ut och söndagsåka som vi svenskar så fint kallar det, det är nog inte aktuellt här i New york. Och att behålla lugnet när du försöker ta dig fram ibland mycket trafik, flera filer, hetsiga människor och när du dessutom har ont om tid, det är en konst. Jag är mycket tacksam för att jag och vår fina Lexus inte har joinat klubben "vi au pairer som har kört sönder värdföräldrarnas bil", ännu (bör tilläggas).
Något som är bra att komma ihåg när man är ute och åker är att det faktiskt är olagligt att använda sin mobiltelefon under bilturen, likaså att passera en stillastående skolbuss. Där har många au pairer åkt dit. Det är med viss stolthet som jag kan meddela att jag numera känner mig rätt så lugn när jag glider fram på Long Islands vägar.
Jag älskar söndagar
Amerikaner har inte tid att planera sin vardag, utföra hushullssysslor eller ha så kallad kvalitetstid mitt i veckan. Därför älskar jag Sverige. Landet där de flesta faktiskt har tid att leva. Min tid här i New York handlar inte bara om att uppleva den amerikanska kulturen utan att klara av att leva i den amerikanska kulturen, vilket är mycket svårare. Söndagen är för de flesta amerikaner en vilodag och därmed har den blivit helig för mig. Den här söndagen gick jag upp tidigt och beställde en taxi i vanlig ordning. Samtalet med taxiföraren inleddes med: "Where are you going baby?" Och sedan är jag på väg mot NYC. På tåget möts jag som vanligt av en vänlig tågvärd som inte bara kontrollerar biljetten utan som också ger mig ett antal komplimanger för min outfit.
Sportbar med hamburgare och öl, Rockefeller Center, Central Park, skridskoåkning OCH vin på en bar med utsikt över Columbus circle. Du måste också addera det med väldigt trevligt sällskap för att förstå hur lätt det är att bli kär i söndagar i New York City.
00.30 sitter jag i en taxi igen. På vägen hem spelas "You are Beautiful" av James Blunt på radion och tjejen i baksätet börjar sjunga med. Därefter hakar taxiföraren på. Jag funderar en kort stund på hur amerikansk den här situationen är, sedan sjunger jag också med. Fast ganska tyst. Jag är ju trots allt fortfarande svensk.
Au pairen eller Postnissen
För att ni ska förstå, ni som inte lever i den amerikanska kulturen. Au pairen är ingen familjemedlem. Även om det är vad de flesta unga personer tror och hoppas på att de kommer att bli. Det är i och för sig inte är så konstigt med tanke på alla de lyckliga och bekymmerslösa bilder företagen lyckas skylta med. Au pairen kan ha ungefär samma roll som postnissen du får syn på genom fönstret en tidig vardagsmorgon. Det vill säga en person som alltid dyker upp och ingår i dina härliga vardagsrutiner men som du inte riktigt bryr dig om. När du är på gott humör kanske du hälsar eller till och med byter några ord med personen. Men för det mesta låter du postnissen bara sköta sin uppgift obemärkt. Skulle postnissen däremot göra något fel eller inte dyka upp på rätt tid med din tidning, då hade du genast reagerat och slängt några negativa kommentarer.
Självklart är det inte fallet för alla, för precis som livet i övrigt har vissa tur och andra otur. Att vara postnisse kan också vara roligt och bekymmerlöst. Och jag skulle aldrig säga: ”Åk inte till USA som au pair”. Poängen är att du vet aldrig vad som väntar dig. Dessutom vill jag ge cred till alla mina au pair vänner som kämpar, samlar kraft och löser konflikter som inte borde existera. Och till sist, jag är inte avundsjuk på de barn som behöver lära sig hantera, uppskatta, lyssna på och bli trygga med en au pair som i bästa fall fysiskt kommer finnas där under ca 1 års tid. Ni har inte heller någon enkel uppgift.
Från Thailand till NY ♥
Linn & jag har fått en dålig vana. Vi umgås helst på exklusiva platser världen över. Den här gången träffades vi i NYC, eller närmare bestämt w 40St between 8 & 9 Ave för att vara exakt. Bästa känslan på länge; att slänga sig i famnen på min helt underbara Linn! Du är speciell för mig.
Memorial 9/11, Downtown NY, MoMa Museum, Staten Island Ferry och heldag på woodbury common outlet (eller himmelriket på jorden) Jag hade två fantastiska dagar med er! Ni räddade mig även ifrån att tappa den östgötska dialekten. Tack tjejer!
PIZZA!!
What does not kill you makes you stronger
Du tror att en helt vanlig måndagsmorgon väntar när du kliver upp ur sängen vid samma tidpunkt som alla andra vardagsmornar. Du inser efter ett tag att ingen kommer upp ifrån sina sängar, och först då får du veta att det är ingen skola för barnen. Dessutom anländer informationen om att tiden för barnkalaset i sista stund har ändrats och partyt ska nu ske kl.10.00 samma dag. Så, hur lyckas man städa ett totalt nedstökat hus, baka kakor, duka för kalas, åka med bil och hämta gästerna samt se till att födelsedagsbarnet också befinner sig i rätt hus på cirka två timmar? Du kan fråga mig om du någonsin hamnar i den situationen. För konstigt nog lyckades jag lösa det. Till råga på allt behöver ju även jag ta en dusch, kanske se något anständig ut samt äta frukost denna morgon. Jag är ju trots allt en människa med behov jag också.
Att hantera stress, pressade situationer och lösa problem är inte det tre egenskaper som passar till ett CV? Känns väldigt bra i så fall.
Cykla är kul, men jag föredrar att..
Jag har tagit min första officiella cykeltur i Glen Cove. Bilarna höll på att köra av vägen på andra sidan när de skulle köra om mig. Min slutsats: Antingen är amerikaner supernoga med väjningsplikten eller så orsakade jag flera chocktillstånd och utsatte därmed flera amerikaner för risken att köra av vägen. För första gången i mitt liv kände jag mig skraj på en cykel, ändå var det värt varenda sekund. Trodde aldrig jag skulle kunde uppleva så mycket frihet i en cykel. När jag senare kom fram till tågstationen här i Glen Cove kunde jag inte annat än le. Ett cykelställ för fyra cyklar!! Kom igen nu USA! Och till råga på allt fanns det inte plats att parkera. Kanske finns det fyra andra au pairer i området? Bilparkeringen var också full, men utav en annan anledning. Min kära cykelstad, jag saknar dig.
En fullspeckad weekend med Theo!
Hänga i Central park en solig förmiddag
God frukost tyckte vi
Promenera i Downtown, Wallstreet..
Memorial 9/11
Ladda upp med Karaoke innan utgång. Viva la vida med PIMPEN Johannes!!
Halloweeen party på Suite 36 NYC!
Theo, jag (och) Jessica sänder ett så kallat tackförikvällkort till sällskapet och
säger godnatt efter en lååång natt.
THE LION KING MUSICAL! Ett New yorkiskt sätt att återhämta sig efter gårdagen.
Theo köper kaffe till föreställningen. Får inte ta med kaffet in. Såklart.
HALLOWEENPARADEN I NYC 2013
Sorry buddies! Ibland kommer sådana tillfällen i livet där bilder inte är tillräckligt för att ge en inblick i hur något var. Halloweenparaden i NYC är ett perfekt exempel på det! Vissa saker måste bara upplevas på plats. Tillsammans med tusentals människor, vampyrer, Sagofigurer, pumpor, zombies, monster, baseballsfans... (jag kan hålla på för evigt) fanns jag, som pirat.
USA är landet där fantasin inte har några gränser!
