Mitt liv som au pair i New York

Pommes, pizza, hamburgare, friterat, cookies, snacks. Det är standard här i USA. Liksom Take away. Du äter i farten när du känner dig hungrig. Regelbundna måltider och tallriksmodellen är nog väldigt sällsynt. Jag har faktiskt ätit en amerikansk majskolv men även den var väldigt söt och smakade näst intill socker. All mat drunknar i socker, salt och fett. Och den mat som inte gör det ser amerikanerna till att salta, sockra eller fritera på egen hand. Är det något man vänjer sig vid? Jag hoppas nästan inte det, för då kommer jag nog behöva beställa två flygstolar hem.    

 

På Training School fick vi lära oss att amerikaner är noga med tiden, det är väldigt viktigt att alltid komma på utsatt tid. Vi svenskar tyckte det var ganska roligt att de gång på gång påminde oss au pairer om det, samtidigt som lärarna själva aldrig kom på utsatt tid. Det där med att komma försent verkar inte vara någon big deal för amerikaner. Sedan jag kom till min värdfamilj har vi varit både en och två timmar sena till personer vi besökt, det är liksom inte så noga. Därför ler jag varje gång någon där hemma skriver till mig: "Kan vi skypa kl...?". Något som också slagit mig är att när amerikaner pratar om tid och hur lång tid det tar att åka någonstans menar man alltid med bil. Promenadavstånd eller cykelavstånd existerar inte. Bilen är din bästa vän och används till väldigt korta och väldigt långa sträckor under en helt vanlig vecka. Avstånden är för mig fortfarande ofattbara. Två timmar med bil för att ta sig till sitt jobb eller vän är liksom inte ovanligt. Amerikaner bor näst intill i deras bilar. Undra hur många timmar en amerikan i genomsnitt spenderar i sin bil under sin livstid? 

 

Till sist kanske jag ska varna för generalisering och fördomar baserade på mina 10 dagar i landet! Mina upplevelser kanske är ungefär lika tillförlitliga som Wikipedia, vilket jag i och för sig kan tycka är en tillförlitlig och seriös källa. 

Under dagarna på Training school fick jag en present från min värdfamilj, det var en väska som bland annat innehöll giftcards på olika matställen, en guidad tur i NY City och inträde till Top of the rock.

Så för en summa av noll kronor fick jag uppleva den mest fantastiska stad jag någonsin besökt.

Tack Pedersen Family!

 Training school på Long Island innebar att 280 nya au pairer från hela världen samlades för att få en kort men intensiv utbildning i hur man beter sig eller framförallt hur man inte beter sig i USA. Från dag 1 har det varit lektioner med enskilda presentationer och teaterredovisningar inför en grupp på cirka 70 personer. Vi har också fått First Aid (första hjälpen) utbildning och haft en polis på skolan som berättat om vad som är olagligt i USA. Min summering av dagarna på Training School är att risken för att jag kommer bli avskedad, stämd, få dryga böter eller hamna i fängelse är ganska stor. För att ni ska förstå vad jag menar kommer här några konkreta exempel ifrån vår lektion "true or false" som polisen introducerade för oss.

Lycka till Clara. Snälla, glöm aldrig bort att du är i USA!

Jag tycker inte om avslut, eller jag fullständigt avskyr avslut. Någon som förmodligen ler när hon läser det är Eva. För hon vet att jag till och med har svårt att säga hej då till en möbel, även om möbeln bara ska förflyttas till vinden.

 

Lördag och söndag ägnade jag mig åt att packa mina saker. Jag tyckte själv att jag hade organiserat väldigt bra i resväskan och nästan allt som jag ville få med mig fick plats, DOCK vägde resväskan 12 kg för mycket! Vilket upptäcktes i ungefär samma tidpunkt som jag, mamma och pappa hade tänkt till Stockholm. Därför följde en dramatisk timme där jag, mamma, pappa och Hanna försökte lösa problemet. Pappa gick till övervåningen och satte sig framför datorn för att ta reda på vad det kostar med övervikt. Hur många kilon man får packa i handbagage respektive resväskan, vad kostar det att skicka paket till USA osv. Det medan Hanna och mamma ifrågasatte och gav kloka råd om vad jag skulle lämna hemma samt omorganiserade min resväska. Pappa ropade i samma veva från övervåningen all information han kom åt. När vi sedan gång på gång skulle ta reda på vad resväskan vägde ställde sig mamma på vår helt fungerande våg och försökte lyfta resväskan. Jag slängde mig ner på golvet för att läsa av siffran, subtraherade sedan mammas vikt på miniräknaren och vipps visste jag exakt vad resväskan vägde. Som grädde på moset lyckades jag också skaffa mig ett rejält blåmärke på låret under den här timmen, en så kallad hetspackningsskada. Incheckningen hos den välklädda damen på Arlanda innebar en kommentar i stilen "Det här kommer bli dyrt för dig", och sedan en avgift på 1400 kr för övervikt.

 

På mindre än 1 års tid har jag flyttat från en lägenhet på 70 kvm till 34 kvm, för att sedan bo 2 månader i mitt flickrum. Och nu får mitt liv plats i en resväska! Det var en riktig utmaning för en tjej som blir förälskad i alla sina möbler och saker. Efter en 9 timmar lång flygresa och med 10 extra kilon i bagaget landade jag i New York kl.11.40 amerikansk tid, den 19 augusti 2013.