Att packa en resväska
Jag tycker inte om avslut, eller jag fullständigt avskyr avslut. Någon som förmodligen ler när hon läser det är Eva. För hon vet att jag till och med har svårt att säga hej då till en möbel, även om möbeln bara ska förflyttas till vinden.
Lördag och söndag ägnade jag mig åt att packa mina saker. Jag tyckte själv att jag hade organiserat väldigt bra i resväskan och nästan allt som jag ville få med mig fick plats, DOCK vägde resväskan 12 kg för mycket! Vilket upptäcktes i ungefär samma tidpunkt som jag, mamma och pappa hade tänkt till Stockholm. Därför följde en dramatisk timme där jag, mamma, pappa och Hanna försökte lösa problemet. Pappa gick till övervåningen och satte sig framför datorn för att ta reda på vad det kostar med övervikt. Hur många kilon man får packa i handbagage respektive resväskan, vad kostar det att skicka paket till USA osv. Det medan Hanna och mamma ifrågasatte och gav kloka råd om vad jag skulle lämna hemma samt omorganiserade min resväska. Pappa ropade i samma veva från övervåningen all information han kom åt. När vi sedan gång på gång skulle ta reda på vad resväskan vägde ställde sig mamma på vår helt fungerande våg och försökte lyfta resväskan. Jag slängde mig ner på golvet för att läsa av siffran, subtraherade sedan mammas vikt på miniräknaren och vipps visste jag exakt vad resväskan vägde. Som grädde på moset lyckades jag också skaffa mig ett rejält blåmärke på låret under den här timmen, en så kallad hetspackningsskada. Incheckningen hos den välklädda damen på Arlanda innebar en kommentar i stilen "Det här kommer bli dyrt för dig", och sedan en avgift på 1400 kr för övervikt.
På mindre än 1 års tid har jag flyttat från en lägenhet på 70 kvm till 34 kvm, för att sedan bo 2 månader i mitt flickrum. Och nu får mitt liv plats i en resväska! Det var en riktig utmaning för en tjej som blir förälskad i alla sina möbler och saker. Efter en 9 timmar lång flygresa och med 10 extra kilon i bagaget landade jag i New York kl.11.40 amerikansk tid, den 19 augusti 2013.
En socionom i New York
Den 19 augusti 2013 byter jag liv. Totalt. Jag gillar den känslan. Att kunna förändra och styra mitt liv precis i den riktningen jag vill. Jag ska spendera 1 år som au pair i USA, NEW YORK. Den första reaktionen när jag exalterat presenterar att jag ska åka som au pair är till 99% förknippat med mitt jobb eller min lägenhet. "Har du fått tjänstledigt?" "Hur gör du med lägenheten?". För er som inte redan vet svaret på frågan; Jag tackade nej till fast tjänst som socionom. Jag sa upp min lägenhet i centrala Linköping. Jag sa upp bredband, abonnemang, facket, a-kassa....hela min tillvaro kan man säga.
YES, Jag tänker köra fel varv i rondellen, spela filmen baklänges och avvika lite litegrann från den normaliserade livslinjen. Det funkar. Eller jag vill i alla fall tro att det går att ångra sig, börja om eller bara pausa ifrån sitt liv en stund för att göra något man drömmer om.
Den här bloggen är till för min familj, mina vänner, mina kollegor och självklart alla ni andra som vill följa. För egen del ställer jag inga större krav på just det här med bloggandet. Jag vill uppleva USA men självklart vill jag på något sätt dela det med er.
Välkommen att följa mitt liv i New York.
För att jag ska känna mig som en riktig bloggare vill jag avsluta med några hashtags. Om du inte vet vad en hashtag är kan det bero på att du tillhör den äldre generationen av min bekantskapskrets, eller så har du bara valt att slösa din livstid på något annat än Instagram.
#Au pair #New York #Lake Lincolndale