Mitt liv som au pair i New York

I New York ser du så mycket människor, och det är så häftigt att ha känslan av att du kan klä dig hur du vill, prata ett annat språk eller bete dig hur du vill utan att någon tycker du är särskilt konstig. Det mest fachinerande är ändå att New York-bor är så trevliga. Min kontaktlista växer för varje vecka som går och jag kan inte annat än älska gästvänligheten i den amerikanska kulturen. Jag har lärt känna en kvinna här i NY på ett väldigt märkligt sätt, eller i alla fall om vi svenskar skulle tycka till. Min andra vecka hos värdfamiljen träffade jag den kontaktperson som finns till för oss au pairer i området. Efter att jag presenterat mig och berättat att jag kom ifrån Sverige plockade hon upp sin mobiltelefon ur handväskan och ringde till någon. Hon räckte sedan över telefonen till mig. På andra sidan luren svarade en svensk kvinna som hette Carina. Vi pratade en stund och jag berättade bland annat om mitt intresse för hästar. Det visade sig att Carina ägde två hästar och givetvis blev jag inbjuden till hennes hus för en ridtur. Några dagar senare knappade jag in Carinas adress i GPS:en och åkte dit. Väl framme vid huset ropade någon på mig: "Clara, jag är på baksidan, kom hit!". Jag fick låna ridbyxor och ridstövlar av Carina och sedan red vi hennes två arabhästar i paddocken intill huset. Egentligen skulle jag innan ridturen ha signerat ett papper om att jag inte fick stämma Carina om jag skulle ramla av och skada mig, men vi glömde det. Jag tror ändå att Carina kan känna sig lugn. Det där med att stämma och kräva pengar för en olyckshändelse är inte något som vi svenskar är lika ivriga med. Jag hade nog inte ens kommit på tanken. Ser verkligen fram emot fler ridturer hos denna pratglada, originella och mycket trevliga kvinna.
    .