Au pairen eller Postnissen
För att ni ska förstå, ni som inte lever i den amerikanska kulturen. Au pairen är ingen familjemedlem. Även om det är vad de flesta unga personer tror och hoppas på att de kommer att bli. Det är i och för sig inte är så konstigt med tanke på alla de lyckliga och bekymmerslösa bilder företagen lyckas skylta med. Au pairen kan ha ungefär samma roll som postnissen du får syn på genom fönstret en tidig vardagsmorgon. Det vill säga en person som alltid dyker upp och ingår i dina härliga vardagsrutiner men som du inte riktigt bryr dig om. När du är på gott humör kanske du hälsar eller till och med byter några ord med personen. Men för det mesta låter du postnissen bara sköta sin uppgift obemärkt. Skulle postnissen däremot göra något fel eller inte dyka upp på rätt tid med din tidning, då hade du genast reagerat och slängt några negativa kommentarer.
Självklart är det inte fallet för alla, för precis som livet i övrigt har vissa tur och andra otur. Att vara postnisse kan också vara roligt och bekymmerlöst. Och jag skulle aldrig säga: ”Åk inte till USA som au pair”. Poängen är att du vet aldrig vad som väntar dig. Dessutom vill jag ge cred till alla mina au pair vänner som kämpar, samlar kraft och löser konflikter som inte borde existera. Och till sist, jag är inte avundsjuk på de barn som behöver lära sig hantera, uppskatta, lyssna på och bli trygga med en au pair som i bästa fall fysiskt kommer finnas där under ca 1 års tid. Ni har inte heller någon enkel uppgift.