Att köra bil
Det där med ecodriving och miljötänk i övrigt har inte riktigt nåt USA ännu. Det är ganska svårt att förstå att USA kan vara så före när det gäller vissa saker när dom är helt efter när det andra områden, så som bilkörning. Att förstå vitsen med att placera ut STOPskyltar och trafikljus var hundrade meter kommer jag aldrig göra. Alla amerikaner kör automat, för tid för att växla, det finns inte. Dessutom skulle man inte klara av att mixtra med sitt högtalarsystem och ringa alla de där måstesamtalen om man var tvungen att växla också.
Några vardagskvällar i veckan har mitt värdbarn balett och sträckan dit beräknas till 20 min. Men, med trafik tar det en timme. Du kör några meter, stannar för rödljus och väntar på att det ska slå om. Har du inte lagt gasen i botten 0.001 selkunder efter att det slagit om till grönt så har du garanterat ett antal bilar som ligger på tutan bakom dig. Att ut och söndagsåka som vi svenskar så fint kallar det, det är nog inte aktuellt här i New york. Och att behålla lugnet när du försöker ta dig fram ibland mycket trafik, flera filer, hetsiga människor och när du dessutom har ont om tid, det är en konst. Jag är mycket tacksam för att jag och vår fina Lexus inte har joinat klubben "vi au pairer som har kört sönder värdföräldrarnas bil", ännu (bör tilläggas).
Något som är bra att komma ihåg när man är ute och åker är att det faktiskt är olagligt att använda sin mobiltelefon under bilturen, likaså att passera en stillastående skolbuss. Där har många au pairer åkt dit. Det är med viss stolthet som jag kan meddela att jag numera känner mig rätt så lugn när jag glider fram på Long Islands vägar.
Kommentarer
Trackback