Att packa en resväska
Jag tycker inte om avslut, eller jag fullständigt avskyr avslut. Någon som förmodligen ler när hon läser det är Eva. För hon vet att jag till och med har svårt att säga hej då till en möbel, även om möbeln bara ska förflyttas till vinden.
Lördag och söndag ägnade jag mig åt att packa mina saker. Jag tyckte själv att jag hade organiserat väldigt bra i resväskan och nästan allt som jag ville få med mig fick plats, DOCK vägde resväskan 12 kg för mycket! Vilket upptäcktes i ungefär samma tidpunkt som jag, mamma och pappa hade tänkt till Stockholm. Därför följde en dramatisk timme där jag, mamma, pappa och Hanna försökte lösa problemet. Pappa gick till övervåningen och satte sig framför datorn för att ta reda på vad det kostar med övervikt. Hur många kilon man får packa i handbagage respektive resväskan, vad kostar det att skicka paket till USA osv. Det medan Hanna och mamma ifrågasatte och gav kloka råd om vad jag skulle lämna hemma samt omorganiserade min resväska. Pappa ropade i samma veva från övervåningen all information han kom åt. När vi sedan gång på gång skulle ta reda på vad resväskan vägde ställde sig mamma på vår helt fungerande våg och försökte lyfta resväskan. Jag slängde mig ner på golvet för att läsa av siffran, subtraherade sedan mammas vikt på miniräknaren och vipps visste jag exakt vad resväskan vägde. Som grädde på moset lyckades jag också skaffa mig ett rejält blåmärke på låret under den här timmen, en så kallad hetspackningsskada. Incheckningen hos den välklädda damen på Arlanda innebar en kommentar i stilen "Det här kommer bli dyrt för dig", och sedan en avgift på 1400 kr för övervikt.
På mindre än 1 års tid har jag flyttat från en lägenhet på 70 kvm till 34 kvm, för att sedan bo 2 månader i mitt flickrum. Och nu får mitt liv plats i en resväska! Det var en riktig utmaning för en tjej som blir förälskad i alla sina möbler och saker. Efter en 9 timmar lång flygresa och med 10 extra kilon i bagaget landade jag i New York kl.11.40 amerikansk tid, den 19 augusti 2013.
Kommentarer
Sara säger:
Hoppas allt har gått bra!!! Tänker på dig! För mig rullar nolle P på för fullt och plugget likaså. Tusen kramar! /Sara
Evaliii säger:
Haha åh, kan se framför mig hur familjen Johansson försöker lösa problemen. Synd att jag inte va där och kunde hjälpa dig med separationsångesten! Miss you <3
Ann Johansson säger:
Ja det var en händelserik timma, mycket skratt blev det också. Men till slut så fick vi till det. Haha
Tung blev den ju med det ska gudarna veta.
Trackback